de identitetslösa kameleonterna

idag skulle vi svara på frågan "hur är man när man är sig själv?" eller något i den stilen. ja vem i allsin dar vet det!? finns det någon som har provat kanske? skulle inte tro det va. vi är ju löjligt måna om att ge ett "vara sig själv"-intryck; inför omgivningen och inte minst inför oss själva. idag skulle vi inte ens svara på "vara sig själv"-frågorna gemensamt, det skulle man göra för sig själv i all hemlighet och ingen skulle få läsa det. annars vågar vi ju inte vara oss själva, när vi skriver alltså. jag undrar vad det beror på att vi inte vågar. vad är det egentligen vi tror ska hända? hånfulla blickar från omgivningen? en omgivning som är rädd för exakt samma sak. vem är det egentligen som börjar med alla självhämmande beteenden och sedan för över dem på alla andra? etik, moral, samhällsnormer, blaha, yes I know. synd bara att det får människor att känna sig som schizofrena hycklare, att deras fejk-jag är mycket bättre än dem de egentligen är, att det får människor att lura sig själva och tappa bort sin sanna natur. det går inte en minut utan att jag funderar över hur andra människor uppfattar mig, försöker anpassa mig efter det, förbättra mig. jag får ångest över minsta lilla struntsak, ibland vet jag inte ens varför jag får ångest. jag har minst 137 identiteter och jag vet inte ens vilken som är mitt "riktiga" jag. så småningom blir vi alla identitetslösa kameleonter.

image16

sommarjobb

yes! jag har fått sommarjobb. vilken chock! :D jag ska jobba som dagisfröken halva juni och en liten del av juli. fruktansvärt schyst måste jag säga. både den period och yrkeskategori som jag valde i första hand. jag som alltid har funderat över vilka töntar det är som roffar åt sig alla kommunjobb (inga jag känner i alla fall). jag har t.o.m. övervägt om det där med kommunjobb kanske är något som de bara hittar på för att framstå som generösa och att de sedan skickar "tyvärr"-brev till alla som sökt. men ack så fel jag hade, alltså hjälp. hoppas att jag klarar av att vara lek-tant för några veckor. min pappa var något av en glädjedödare när jag fick nyheten; jag tjöt "aaah! jag har fått sommarjobb!! på dagis", då svarde han "ah kul. men du gillar väl inte barn?". alltså va!? jag har t.o.m. praoat på dagis. jag har aldrig någonsin sagt att jag ogillar barn. att man inte kastar sig över varenda okänd unge man ser behöver inte betyda att man inte gillar barn, skulle snarare se det som något positivt då jag tycker att det, och samma beteende gällande hundar, är lite smått obehagligt.

pretto?

åh alltså ibland kan jag känna att jag måste framstå som världens prettotönt. jag tror inte att jag var try hard-pretto när jag var ett litet kid, så i sådana fall är det hyfsat nytt. det värsta är att det inte är någonting jag vill uppnå. absolut inte! jag tycker att pretentiös är en utav de värsta egenskaperna man kan ha! det är inte så att jag anstränger mig för att slänga svåra uttryck omkring mig och "briljera" med saker som alla andra redan vet och läsa intellektuella böcker som alla andra redan har läst. nej inte alls. fast det är egentligen ett mycket större problem om det sker så pass naturligt att man inte tänker på det. det är mer på senare tid som jag har börjat fundera på det eftersom min kära syster nämnde att jag kan framstå som pretto ibland. antar att man är blind för det när det gäller en själv och bara tror att man är cool eller något, eller ja inte cool absolut inte cool. komiskt egentligen att man är så besatt av vad andra människor har för uppfattning av en. jag kan t.ex. tycka att det är väldigt intressant när vissa människor har annorlunda kläder, gör något oväntat, bryter mönstret. men jag skulle säkert inte resonera likadant om det var en annan person som gjorde exakt samma sak. antar att det hela tiden gäller att balansera det "jag" som man visar för världen, det är aldrig bra att visa sig för extrem åt något håll. om man är ute efter att tillfredsställa omgivningen menar jag...


gitarren och jag

jag börjar så smått känna att det kanske inte är helt omöjligt att jag någon gång i en avlägsen framtid kommer kunna lära mig någonting som liknar gitarrspelande. :D stora framsteg. visserligen glömde jag min stämapparat hos papi vilket innebär att allt jag spelar låter som ljudreferat från ett kattslagsmål. det bästa av allt? det spelar ingen roll, jag känner mig löjligt entusiastisk och positiv. det är så kul så kul.





AHAHAHA. jag älskar mighty boosh!

gillar den inte

skolan alltså, som börjar imorgon. ger mig en extrem ångest (av flera bajsanledningar). sen är det så mycket som jag behöver veta. har bara två lektioner imorgon plus tiomiljarder håltimmar men det kan mycket väl vara de värsta lektionerna någonsin. och jag vet inte. för mig är det verkligen värre att inte veta. kanske inte så konstigt eftersom jag då inte får en chans att förbereda mig mentalt (eller på riktigt, hah.) den mentala biten är alltid viktigast för mig! jag dör annars.

pete is back!

image15


min man är frisläppt och fit for fight. oh yes!
nu måste jag skaffa biljett till hulsfred, blähä. hands of pete, bitches!! är allt jag har att säga.


freakish

jag har upptäckt något hos mig själv. jag har en tendens att försäkra mig om att det finns utvägar innan jag bestämmer något. det spelar ingen roll om jag ska göra något som innebär att jag får chansen att umgås med härliga människor eller göra roliga saker. jag kan inte riktigt säga vad det beror på men jag klarar inte av att slå mig till ro någonstans. på sätt och vis tycker jag om att vara en del i en grupp och känna mig stark i den gemenskapen som det innebär men jag vill å andra sidan ha kvar chansen att ta mig därifrån om jag känner för det. jag vill inte att folk ska förvänta sig något av mig, jag vill vara min egen. jag vet inte hur länge jag har varit på det sättet, skulle tro att det är något som har växt fram. kanske handlar det om att jag har ett kontrollbehov, att jag vill kunna styra varenda liten del av mitt liv, att jag aldrig kan bli nöjd och tillfreds eller så handlar det helt enkelt om osäkerhet...

när jag cyklar på min cykel

snart spelar det ingen roll längre. snart är det sommar och jag längtar så att kan dö. imorse skulle jag cykla till tåget på min finfina röda cykel. men det var inte alls som det brukar. det normala scenariot brukar gå ut på att jag tänker "attans, mitt tåg går om 5 minuter. jag är så korkad. varför gick jag inte tidigare?!", sen kastar jag mig upp på min stilige springare i panik, blänger irriterat på alla förbipasserande bilister som har oturen att befinna sig i min närhet, jag kastar ifrån mig cykeln och springer den sista biten till tåget, upp för alla trapporna, hoppas att jag inte ser ut som en idiot i onödan (att tåget precis åker dvs.), jag känner mig ofräsch och utmattad. slut. det är alltså så det vanligtvis går till. visserligen försov jag mig en smula på morgonen, hade panikbråttom då jag behövde lämna in en uppsats innan kl. 9, dessutom verkade skrivaren tycka att det var en god idé att få slut på bläck precis då. det tyckte inte jag.

jag visste det direkt, så fort jag öppnade ytterdörren sköljde det liksom över mig. jag har sett soligare dagar, jag har sett varmare dagar men det här var något helt annorlunda. när jag satte mig på cykeln rullade den självmant åt samma håll som jag ville. jag såg en nässelfjäril fladdra förbi. en lätt sommarbris snuddade vid håret, så gott som obefintlig men tillräckligt för att skapa liv och rörelse. asfalten var torr, så torr som den bara var när jag var 7 år och hoppade hopprep på skolgården med mina klasskompisar. det är något särskilt med torr asfalt, jag blir alltid nostalgisk.

jag är en sentimental tönt, jag vet. men det var fint.
.. äh.

fundering

det sägs ju att man förstärker sinna sinnen om man blir t.ex. blind. om man skulle låta bli att titta på några år och sedan bestämma sig för att öppna ögonen, skulle man då ha fått vassare sinnen i övrigt plus en schyst syn? i sådana fall kan man ju förvandla sig själv till värsta supermänniskan. jag har alltid undrat hur det vore att ha förstärkta sinnen. hmm...


je suis très très imposant, naturellement

idag har jag varit chic och konverserat på franska. jag upphör aldrig att förvånas över min egen begåvning.

långt, långt borta

jag satt i min ensamhet idag och lapade sol, kände nästan för att grina så underbart var det. drömde mig bort, tänkte att jag var på ett spännande torg i ett avlägset land. ibland lyckas jag nästan övertyga mig själv.

lustigt

  • en tjej tog en rejäl omväg bara för att trampa på en k-brunn
  • en damigt klädd pensionär åt det äldre hållet smög sig in på monki

mänskligheten är en lustig manick

när jag tänker på jorden som en liten dammtuss i universum och vi människor som försvinnande små känns det ganska ologiskt att vi ägnar våra bästa år, våra unga år åt att pressa in mer, eller mindre onödig kunskap i våra överfulla huvuden. vi stressar sönder oss, pressar oss själva, försöker prestera, får ångest. vi lever inte i nuet eftersom vi är för upptagna av att tänka på framtiden, även i framtiden. vi lever våra liv genom våra handlingar för att vi har det inpräntat, att det är den enda sanningen. vem var det egentligen som kom på hur vi skulle leva våra liv? vem gjorde till norm, en självklarhet? oavsett om jag får 2,0 på högskoleprovet eller lyckas dela ut flest metro-tidningar av alla så är det antagligen inget som kommer ge några större avtryck i historien. förresten så är alla ändå för upptagna av sina egna prestationer. varför ägnar vi oss inte istället till att själva bli så lyckliga som möjligt, göra andra så lyckliga som möjligt?
well, guess I'll never know...


tuggummi på tub

genialt alltså. så kladdigt, nostalgiskt med den rätta doften.

människor, massa människor

ibland är det 78 miljarder människor ute på gatorna. jag har alltid undrat var de håller hus i vanliga fall... ja VAR?


film

jag blir lycklig på ett fullkomligt unikt vis när jag ser brittiska filmer från 60-talet. får en glasartad dimmig blick och ett drömskt fånigt leende på läpparna. kanske lever jag mig in i den världen en smula för mycket. jag ÄR malcolm mcdowell. eh?


ångest

jag får så mycket ångest. alltid. utan anledning. sitter jag still och funderar i två minuter är det kört. fan. önskar jag vore någon annan, någon annanstans.

français

"du behöver verkligen öva på prepositioner" "och ja... hela ditt ordförråd"
nämen åh. var det bara det?
fuck you. som om jag inte visste det, jag har alltid sagt det.
nu har jag köpt franska vogue och jag ska minsann bli bäst, bäst säger jag!


evidentely chickentown av john cooper clarke



the bloody cops are bloody keen
to bloody keep it bloody clean
the bloody chief's a bloody swine
who bloody draws a bloody line
at bloody fun and bloody games
the bloody kids he bloody blames
are nowehere to be bloody found
anywhere in chicken town

the bloody scene is bloody sad
the bloody news is bloody bad
the bloody weed is bloody turf
the bloody speed is bloody surf
the bloody folks are bloody daft
don't make me bloody laugh
it bloody hurts to look around
everywhere in chicken town
the bloody train is bloody late
you bloody wait you bloody wait
you're bloody lost and bloody found
stuck in fucking chicken town

the bloody view is bloody vile
for bloody miles and bloody miles
the bloody babies bloody cry
the bloody flowers bloody die
the bloody food is bloody muck
the bloody drains are bloody fucked
the colour scheme is bloody brown
everywhere in chicken town

the bloody pubs are bloody dull
the bloody clubs are bloody full
of bloody girls and bloody guys
with bloody murder in their eyes
a bloody bloke is bloody stabbed
waiting for a bloody cab
you bloody stay at bloody home
the bloody neighbors bloody moan
keep the bloody racket down
this is bloody chicken town

the bloody pies are bloody old
the bloody chips are bloody cold
the bloody beer is bloody flat
the bloody flats have bloody rats
the bloody clocks are bloody wrong
the bloody days are bloody long
it bloody gets you bloody down
evidently chicken town
the bloody train is bloody late
you bloody wait you bloody wait
you're bloody lost and bloody found
stuck in fucking chicken town



så bra att jag kunde ha skrivit det själv.

skriveli skriv

jag önskar jag kunde skriva något smart. hjelp. :( kanske skriver jag något senare. något smart. nähehehej.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0