back from the dead.

jag har upptäckt något hos mig själv. jag har en tendens att försäkra mig om att det finns utvägar innan jag bestämmer något. det spelar ingen roll om jag ska göra något som innebär att jag får chansen att umgås med härliga människor eller göra roliga saker. jag kan inte riktigt säga vad det beror på men jag klarar inte av att slå mig till ro någonstans. på sätt och vis tycker jag om att vara en del i en grupp och känna mig stark i den gemenskapen som det innebär men jag vill å andra sidan ha kvar chansen att ta mig därifrån om jag känner för det. jag vill inte att folk ska förvänta sig något av mig, jag vill vara min egen. jag vet inte hur länge jag har varit på det sättet, skulle tro att det är något som har växt fram. kanske handlar det om att jag har ett kontrollbehov, att jag vill kunna styra varenda liten del av mitt liv, att jag aldrig kan bli nöjd och tillfreds eller så handlar det helt enkelt om osäkerhet...