film

jag blir lycklig på ett fullkomligt unikt vis när jag ser brittiska filmer från 60-talet. får en glasartad dimmig blick och ett drömskt fånigt leende på läpparna. kanske lever jag mig in i den världen en smula för mycket. jag ÄR malcolm mcdowell. eh?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0