back from the dead.

åh alltså ibland kan jag känna att jag måste framstå som världens prettotönt. jag tror inte att jag var try hard-pretto när jag var ett litet kid, så i sådana fall är det hyfsat nytt. det värsta är att det inte är någonting jag vill uppnå. absolut inte! jag tycker att pretentiös är en utav de värsta egenskaperna man kan ha! det är inte så att jag anstränger mig för att slänga svåra uttryck omkring mig och "briljera" med saker som alla andra redan vet och läsa intellektuella böcker som alla andra redan har läst. nej inte alls. fast det är egentligen ett mycket större problem om det sker så pass naturligt att man inte tänker på det. det är mer på senare tid som jag har börjat fundera på det eftersom min kära syster nämnde att jag kan framstå som pretto ibland. antar att man är blind för det när det gäller en själv och bara tror att man är cool eller något, eller ja inte cool absolut inte cool. komiskt egentligen att man är så besatt av vad andra människor har för uppfattning av en. jag kan t.ex. tycka att det är väldigt intressant när vissa människor har annorlunda kläder, gör något oväntat, bryter mönstret. men jag skulle säkert inte resonera likadant om det var en annan person som gjorde exakt samma sak. antar att det hela tiden gäller att balansera det "jag" som man visar för världen, det är aldrig bra att visa sig för extrem åt något håll. om man är ute efter att tillfredsställa omgivningen menar jag...