gitarr
jag blir alltid löjligt inspirerad efter att ha lyssnat på en viss typ utav musik, träffat vissa människor, gått på konserter eller som nu var fallet; sett en poetiskt musikfilm à la: I'm not there. till en början blev jag något fövirrad av den icke-existerande handlingen och alla de människor som spelade samma karaktär fast med olika namn men ganska fort växte den något enormt. en fascinerande film och definitivt en utav de snyggaste filmer jag sett (slagen av control och några andra) men utan tvekan min typ av film. det är just sådant som lockar för min del; en film så drömsk och abstrakt att den inspirerar och skapar en alldeles egen bubbla för mig att befinna mig i.
måste förövrigt säga att jag tycker att cate blanchett var fullkomligt briljant i rollen som en ung och rebellisk dylan. t.o.m. hennes ansiktsdrag verkade på något magiskt sätt ha transformerats och gjort henne till en identisk dylan-kopia.
on holiday. yes, yes, oh yay!
men nu bryr jag mig inte om något längre! för det är lov! åh så underbart och åh vad jag har längtat! :D
sweeney me
jag är fruktansvärt förkyld och har varit det i ett antal dagar nu. blääh. :( känner mig allmänt skabbig och frånstötande och idag var jag till råga på allt tvungen att gå upp jättetidigt (trots att det är söndag) eftersom jag skulle träffa en tjej från min skola så att vi skulle kunna jobba med en gruppuppgift. yay. or not. fick vi mycket gjort då? hmm, nja ytterst tveksamt.
nu skulle jag egentligen behöva skriva en religionsuppgift som ska vara klar till imorgon. åh, vad jag är sämst! jag har haft 100 år på mig att göra den! och jag har inte ens börjat. ja, sådan är jag!
stackars mig
i was a cub scout
hittills har de bara släppt ett par singlar och ep:s i england men jag såg dem live, front row, (skryt!) som förband till babyshambles i london för nästan exakt ett år sedan och blev helt såld! ett fantastiskt band och riktigt bra live!
myspys gullegull på dem! <3
oh it's such a perfect day
kl. 14.40 började min svenska. jag visste att jag ev. skulle ha ett litet seminarium på en text (som jag kunde väl), det visade sig dock att jag under en timme och 20 min skulle diskutera ett helt häfte med texter (som jag hade förväntats läsa. det hade jag inte gjort -jag var sjuk). allt detta i en grupp bestående av enbart fyra personer vilket resulterade i m y c k e t prattid per person och mycket tystnad. min svenskalärare var uppenbarligen chockad över hur usel och loj jag hade blivit sedan det förra seminariet, att döma av hans ansiktsuttryck. inte så konstigt kanske med tanke på att jag inte hade läst 95% av texterna och fortfarande var i chock. yay! bravo till mig!
just a perfect day
problems all left alone
weekenders on our own
it's such fun
min dag blev lite mindre deprimerande i alla fall...
på fredag har ska jag gå på premiären av denna. har längtat i en evighet!
love you johnny! tihi. ;D
get a taste in my mouth as desperation takes hold
jag är inte desperat längre, snart ger jag upp! som det känns nu kommer jag aldrig få uppleva äkta kärlek, aldrig träffa en kille som känner något för mig. jag vill att det ska vara sådär perfekt; att allt bara klickar, att man bara vet efter en blick. jag har inte höga krav alls, jag är inte särskilt ytlig. jag vill bara att allt ska falla på plats. det kommer det antagligen aldrig göra. inte för mig. fuck!
det var väldigt mysigt att fika med j idag. det är så skönt att veta att det finns någon som känner likadant och att det är någon som är så bra. jag vet att det kommer ordna sig för dig min kära vän! att du kommer hitta någon heting. hämnden är ljuv. tihi. ;)
jag längtar till lovet. film & myspys eller london. underbart vilket som! det kommer bli perfekt. och veckan efter gäller det! dansa och parta järnet! woho. och ragga på a l l a manliga varelser. hah.
jag har klippt luggen nu. det känns extremt mycket bättre.
I'm not there
lite allt möjligt
hoho. i natt drömde jag att jag träffade the doors (inklusive jim morrison) och jag var inte det minsta förvånad över att de ville träffa mig, inte ens med tanken på att lille jim dog för ett antal år sen. istället hävde jag ur mig något så patetiskt som "men jag älskar ju er!" ehrm, vilket resulterade i att hela deras uppenbarelse utstrålade avsmak.
min pararellklasskompis som jag träffade i lördags, för första gången på massvis av år, sms:ade mig förresten för någon dag sedan, bara för att höra hur allt var. vi har ju bestämt att vi ska hålla kontakten nu. mysigt tycker jag. jag älskar när man träffar människor som man inte har väntat sig att se, det känns alltid så speciellt.
jag har suttit barnvakt i veckan så det i kombination med lite lathet har gjort att jag inte skrivit på ett tag...
men hur som helst; igår när jag skulle hem och gick genom kafeterian i vår skola så tyckte jag att någon sa något men jag funderade inte mer på det utan traskade bara vidare. då upptäckte jag att en pojke i kanske 14-15 årsåldern eller något sådant ropade på mig och han sa "du tjejen... min kompis, som sitter där borta, han vill ha ditt nummer". själv såg offret i fråga ytterst plågad ut. haha!
det är jobbigt det där, när ens kompisar bestämmer sig för att utföra någon form utav practical joke. det är i prinicip alltid omöjligt att avstyra det. en gång när jag gick i 9:an lyckades två av mina närmsta kompisar lura i precis alla, inklusive lärararen, att jag fyllde år. när min kemilärare hörde mina höga protester sa han till mig "men du behöver inte skämmas för att du fyller år". det enda problemet var just att det inte alls var min födelsedag. under kemilektionen, liksom i matsalen ställde sig dock hela min klass upp och började sjunga "ja må hon leva" för full halls. :S
haha. oh my gosh!
party
det var en hyrd lokal så den var ganska stor och det kändes som att där var färre folk än det i själva verket var. det läskiga var att alla andra verkade känna varandra (förutom jag då, som bara kände h). men efter ett tag började jag snacka med lite folk och de var alla väldigt trevliga. det visade sig att en tjej där bodde en gata bort från mig och har gått i min pararellklass på mellanstadiet, haha. hon var hur trevlig som helst så vi bytte nummer och bestämde oss för att vi måste ses. vi bor ju trots allt löjligt nära varandra!
en historisk händelse har inträffat; för första gången i mitt liv har någon frågat om jag verkligen är svensk. en kille tyckte att jag hade ryska drag, med mina ögon och kindben. hih hoh hah. en rysk modell då hoppas jag! ;P
det var en liten mysfest och en lyckad kväll! det enda jobbiga var att jag var tvungen att försöka hitta till busshållsplatsen själv och ja, det kändes i princip som mission impossible. men jag lyckades faktiskt hitta dit utan att gå vilse en enda gång och jag hann med bussen som bara gick en gång i halvtimmen. yay! jag var tvungen att byta buss vid gullmars, as usual, och hade en timmes underhållande bussfärd framför mig och självklart fanns det ingen sittplats, jippie! :( efter kanske halva vägen lyckades jag i alla fall smyga mig ner på stol i mitten av bussen där det inte finns några fönster. jag tänkte att jag lika gärna kunde försöka sova när det ändå skulle ta 100 år att åka hem plus att jag var hyfsat trött. jag hade aldrig någon aning om vart jag var eftersom jag inte såg någonting där jag satt. av någon anledning kände jag plötsligt på mig att det var något som inte riktigt stämde så jag ställde mig upp, och mycket riktigt... jag hade åkt tre hållplatser för långt. åååh! det var verkligen iskallt ute och jag skakade som ett asplöv när jag gick hem. det blåste och jag kunde lika gärna ha gått utan kläder, så kändes det i alla fall. runt kl. 4 var jag hur som helst hemma och trött.
jippie!
här ska sys! :D
hollywood nästa?
jag och h skulle kolla lite vintage när plötsligt en filmkamera följt av tre personer mosade sig in. efter ett tag upptäckte h att offret för deras intresse var en kompis. de filmade en dokumentär om unga tjejer och hon skulle vara med. hon frågade om vi ville kolla i affärer med henne samtidigt som de filmade. eek! till min fasa verkade h mer än entusiastisk till idén. själv var jag skabbig as usual. jag slapp i alla fall den dolda mikrofon-grejen! tack och lov! jag har hört min röst inspelade tidigare och tro mig alla gör nog bäst i att varken lyssna på den eller de ev. korkade saker jag kan tänkas säga! på tal om korkade (eller ja, snarare klantiga) saker, så råkade jag snubbla när jag skulle gå upp på trottoaren och självklart var de där och filmade. det skulle inte förvåna mig det minsta om de tar med just den biten enbart för underhållningsvärdets skull. det komiska är dock att den där klantigheten och förmågan att snubbla/ramla hela tiden inte skulle kunna skildra min personlighet bättre! det är verkligen jag i ett nötskal.
nu väntar jag bara på att filmanbuden ska trilla in. hmm, en huvudroll mot johnny depp vore inte helt fel!
risken finns dock att jag tvingas satsa på en clownaktig stumfilmskarriär à la mr. bean...
imorgon ska jag på party med army-/militärtema. jag älskar maskerader men jag har verkligen inget "militäriskt" att ha på mig. attans!
en kommunistisk militärhatt vore det ultimata, yes, yes, oh yay. risken för att hamna i slagsmål skulle nog dock öka drastiskt. höhö.
