back from the dead.

idag skulle vi svara på frågan "hur är man när man är sig själv?" eller något i den stilen. ja vem i allsin dar vet det!? finns det någon som har provat kanske? skulle inte tro det va. vi är ju löjligt måna om att ge ett "vara sig själv"-intryck; inför omgivningen och inte minst inför oss själva. idag skulle vi inte ens svara på "vara sig själv"-frågorna gemensamt, det skulle man göra för sig själv i all hemlighet och ingen skulle få läsa det. annars vågar vi ju inte vara oss själva, när vi skriver alltså. jag undrar vad det beror på att vi inte vågar. vad är det egentligen vi tror ska hända? hånfulla blickar från omgivningen? en omgivning som är rädd för exakt samma sak. vem är det egentligen som börjar med alla självhämmande beteenden och sedan för över dem på alla andra? etik, moral, samhällsnormer, blaha, yes I know. synd bara att det får människor att känna sig som schizofrena hycklare, att deras fejk-jag är mycket bättre än dem de egentligen är, att det får människor att lura sig själva och tappa bort sin sanna natur. det går inte en minut utan att jag funderar över hur andra människor uppfattar mig, försöker anpassa mig efter det, förbättra mig. jag får ångest över minsta lilla struntsak, ibland vet jag inte ens varför jag får ångest. jag har minst 137 identiteter och jag vet inte ens vilken som är mitt "riktiga" jag. så småningom blir vi alla identitetslösa kameleonter.