back from the dead.

igår fyllde jag år. 18. det är konstigt det där med ålder. jag har sett fram emot att fylla 18 länge; friheten, möjligheterna. ändå får jag ångest när jag tänker på det. i hela mitt liv har jag varit besatt av ålder, dödsskraj inför tanken på att åldras, ruttna sönder och ha det bästa av mitt liv bakom mig. när jag skulle fylla 14 fick jag en extrem åldersnoja, fick ångest, blev deppig. jag ville inte bli vuxen, jag ville vara barn. ändå har jag aldrig varit särskilt omogen eller barnslig för min ålder, jag har bara varit rädd för att tvingas leva upp till någon mall och standard av vad som förväntas av en vuxen. en vuxen leker inte, en vuxen har inte kul. när man är vuxen förväntas man uppföra sig på ett passande sätt. kanske är det därför som jag inte vill bli vuxen; jag vill inte ta ansvar, jag vill leva ett händelserikt, stimulerande liv utan att någon dömer mig.
också utseendets förfall som skrämmer mig. löjligt och ytligt men likväl något som känns oerhört obehagligt att tänka på. när t.o.m. skönheters utseende deformeras med tiden, vad ska då hända med mitt?
det som gäller nu och som jag försöker att inte glömma bort är att man behöver inte ha ett mindre spännande eller intressant liv bara för att man blir äldre. man får ju massvis av erfarenheter och berättelser att reflektera över och att återberätta. det behöver nödvändigtvis inte bli ett sämre liv, kanske t.o.m. ett rikare liv.  jag hoppas bara att allt utformas på ett sätt som passar mig, att jag får syssla med något jag älskar. det är det jag funderar mest på, oroar mig över. vad händer annars..?