no love lost
idag har jag ägnat mig åt självömkan och deppigheter. moget, jag vet.
hmm, jag vill inte att det ska förstöra min vecka, vore så typiskt mig. det känns som att jag aldrig någonsin kommer uppleva riktig kärlek. alla andra lyckas, jag är aldrig ens nära. därför blir jag väl knappast det roligaste sällskapet heller.
åh, om jag ändå visste exakt vad jag gör för fel!? jag är medveten om att det löjligt mycket jag behöver ändra på! jag vet bara inte hur. jag behöver hjälp. jag vill bli en bättre människa. fuck.
om jag ändå vore intressant...
du snackar skit och du måste inse det snart! jag vet inte hur jag ska få dig och inse det men du är verkligen en av de bättre människorna jag känner. tänk bara på alla äckel fjant brudar och hur 1000 gånger mycket coolare och bättre du är en dem. du är intressant. du är snäll. du är rolig. du är söt. och snart fyller du arton! :)
shit va jag borde säga det här till mig själv också! men man kan/ska bara vara säg själv, de är då man är som bäst. faktiskt! annars är man ju falsk...
tack käre vän! jag vet att du har alldeles rätt man ska aldrig försöka vara någon annan. ibland känner jag dock bara för att spy på mig själv, usch.
sånt är bara patetiskt och jag är inte ute efter att fiska komplimanger, så jag jobbar på det där.
från och med torsdag gäller det! det här ska bli en fenomenal (party)vecka, yes! ;D
jaa men ta åt dig! sug upp :) vet att du inte fiskade komplimanger osv. men de är bara det att jag kan tänka i exakt samma banor, och sen när jag läste din blogg insåg jag att: nej va fel. för de är inte så man tänker om dig, och då kanske inte andra tänker så om mig heller. som sagt alla människor är själviska.
