lite allt möjligt
hoho. i natt drömde jag att jag träffade the doors (inklusive jim morrison) och jag var inte det minsta förvånad över att de ville träffa mig, inte ens med tanken på att lille jim dog för ett antal år sen. istället hävde jag ur mig något så patetiskt som "men jag älskar ju er!" ehrm, vilket resulterade i att hela deras uppenbarelse utstrålade avsmak.
min pararellklasskompis som jag träffade i lördags, för första gången på massvis av år, sms:ade mig förresten för någon dag sedan, bara för att höra hur allt var. vi har ju bestämt att vi ska hålla kontakten nu. mysigt tycker jag. jag älskar när man träffar människor som man inte har väntat sig att se, det känns alltid så speciellt.
jag har suttit barnvakt i veckan så det i kombination med lite lathet har gjort att jag inte skrivit på ett tag...
men hur som helst; igår när jag skulle hem och gick genom kafeterian i vår skola så tyckte jag att någon sa något men jag funderade inte mer på det utan traskade bara vidare. då upptäckte jag att en pojke i kanske 14-15 årsåldern eller något sådant ropade på mig och han sa "du tjejen... min kompis, som sitter där borta, han vill ha ditt nummer". själv såg offret i fråga ytterst plågad ut. haha!
det är jobbigt det där, när ens kompisar bestämmer sig för att utföra någon form utav practical joke. det är i prinicip alltid omöjligt att avstyra det. en gång när jag gick i 9:an lyckades två av mina närmsta kompisar lura i precis alla, inklusive lärararen, att jag fyllde år. när min kemilärare hörde mina höga protester sa han till mig "men du behöver inte skämmas för att du fyller år". det enda problemet var just att det inte alls var min födelsedag. under kemilektionen, liksom i matsalen ställde sig dock hela min klass upp och började sjunga "ja må hon leva" för full halls. :S
haha. oh my gosh!
